Rapport från en kulturkurs online – Mickan Thor

Mickan Thor delar här med sig i en personlig text av sina erfarenheter att gå kurs online i egenskap av kulturarbetare. Utbildningen ”Digitalisering av kulturella och kreativa näringar”, tillkom på grund av alla inställda kulturevent i Coronasmittans spår och arrangerades under försommaren av Region Jönköping. Regionen hade tagit in företaget Fabel Kommunikation för att leda och genomföra kursen.

Rivstart

Det blev en rivstart direkt den första måndagsmorgonen i mitten på maj. Varje arbetsdag under sex veckors tid satt jag uppkopplad mellan klockan 09.00 och 15.00 på zoomlänk gentemot kursledningen och ett helt gäng kreativa och konstruktiva personer som var verksamma i varierande kulturnäringar. Under de många veckorna kom vi att bli ett riktigt bra och faktiskt ett ganska sammansvetsat gäng som genom olika metoder och verktyg fick insyn i varandras verksamheter och ambitioner.

Redan andra kursdagen kom SVT hit till gården och gjorde ett inslag om kursen. Det var förstås spännande och jag fick förmedla mina ambitioner och förhoppningar med att gå kursen.

Nya rutiner

Efter att ha haft en ganska sysslolös, eller i ärlighetens namn, en väldigt sysslolös vår eftersom jag inte fick ett enda uppdrag på hela våren och de föreläsningar jag redan var inbokad på blev såklart inställda, fick jag plötsligt i och med kursen inrätta mig i nya rutiner.

Varför vidtog jag nya rutiner? Jo, för jag ville liksom markera inför mig själv att detta var ”på riktigt” och att det var ett jobb jag skulle göra. Så därför gjorde jag de sysslor och åthävor som jag skulle gjort om jag skulle åkt iväg till ett jobb ”på riktigt”.

På morgnarna började jag, som vanligt, med att sköta om djur, blomster och andra gårdssysslor. Gick sedan in och tog mig något att äta i farten och sedan skuttade, nåja, jag uppför trappen till övervåningen. Duschade och valde kläder med omsorg, i alla fall på överkroppen som ju var det som syntes ”i rutan”, fixade håret och när jag tyckte att jag gjort vad som kunde göras för den bedagade tantens utseende gick jag ned i köket igen.

Arrangera bra bildsnitt

Där började jag arrangera för dagens länkuppkoppling. Som den estet och fotograf jag är var jag fåfäng, inte bara med mitt eget utseende, färger, accessoarer och klädval, utan även miljön som syntes i rutan omkring mig. Haha, så jag testade olika vinklar och kollade noga vad som kom med i bild.

Jag bar fram mina två tjockaste böcker, blomsterlexikonet Botanica och Stora Trädgårdsboken och lade den ena ovanpå den andra. Över ställde jag laptopen. På så vis fick jag en bra höjd i bildsnittet. Åh, jag vet att det låter fånigt men det är bara att tillstå att jag tyckte om dessa små bestyr i min annars så asociala och ensamma tillvaro.

Jag tyckte om att fixa och ordna så att mina kurskamrater skulle ha något fint att titta på. Därför gick jag ut varannan morgon och plockade några vackra vilda försommarblommor som kurskamraterna kunde vila ögonen på, känna lantligheten och närheten till naturen. Ibland tände jag några ljus och ställde bredvid mig i bästa Arne-Weise-på-julafton-vis.    

Koppla upp sig på länk

Efter att ha rastat hundarna ännu en gång, ställt fram ett stort glas kallt vatten var det dags att koppla upp sig gentemot Moodlecloud. Och strax såg man alla andras glada och förväntansfulla ansikten på skärmen. Inte sällan klack det till i hjärtat i glädjen över att jag faktiskt fick vara en del av denna, förvisso digitala men ändå varma gemenskap. 

Så började kursdagens sessioner. Lärorikt, intressant, svårt ibland, utmanande men alltid utvecklande på det personliga planet. Vi arbetade bland annat med digitala innovationsprocesser, digital kommunikation, digitala kulturella uttryck, entreprenörskap, affärsmodeller, produktutveckling och projektledning.

Ambitionen var också att olika kulturella uttryck framöver ska synas i digital form runtom i länet, att skapa en större digital marknad för kulturella och kreativa marknader och bidra till en större förståelse och kunskap i digitalt entreprenörskap.

Eget individuellt projekt

Vi hade digitala föreläsningar, workshops, egna uppgifter, gruppdiskussioner och parallellt längs med kurstiden skulle vi utveckla ett eget projekt/verksamhetsdel i vårt egna företag inom digitalisering.

Mitt projekt kom att handla om att utveckla digitala föreläsningar med bildspel baserade på mina egna fotografier och på så vis skapa kulturella möten och ljusglimtar för alla dessa som sitter i karantän i äldreboenden och seniorboenden.

Det jag levererar är böcker, bilder, berättelser och inspirationsföreläsningar. Många av mina böcker och bilder används flitigt inom äldrevården och tiden innan Covid19 föreläste jag ofta för äldre i möten med SPF, PRO och besökte många äldreboenden och seniorboenden. När de äldre blev isolerade på sina rum och i sina lägenheter, skänkte jag bokpaket av mina fyra årstidsböcker och ett antal av mina vykort, till Vetlanda kommuns samtliga äldreboenden vilket har uppskattats och spridit glädje bland de boende.

Digitala föreläsningar för äldreboenden

Jag vet att äldre människor tycker mycket om mina framträdanden, både att lyssna till mig men framför allt är det bilderna på djur och natur som berör och förmedlar ett välbefinnande i föreläsningsupplevelsen. Många blir berörda och barndomsminnen väcks till liv av mina många fotografier. En ardennerhäst, en stor höna, några kor i vattnet en varm sommardag.

Det jag erbjuder och förmedlar under mina föreläsningar är goda, glada känslor och reflektioner om livet. Tänkvärdheter. Många tycker också att de famnas av gemenskap och känslan av att de själva kommer närmare naturen och landsbygden. Som att de för en stund själva befinner sig mitt i det goda lantlivet med sinnesro, kärlek och glädje.

Corona begränsar

Med anledning av coronaviruset begränsas människors rörlighet, sociala och kulturella aktiviteter. Särskilt äldre och redan sjuka drabbas av isolering och begränsat sällskap. Digitalt förmedlade kulturupplevelser kan bli ett stöd och ett sällskap för äldre och redan sjuka som tvingas isolera sig.

Målet är att kunna bjuda de boendena på inspirerande bildrika färgglada möten och ordna som ett ”kulturhappenings” eller ett slags webbinarie exempelvis en gång i veckan för de boende som kopplas samman med mig på sina rum, lägenheter eller, om möjligt, boendenas gemensamhetsutrymmen. Jag tror att dessa ska vara på max trettio minuter för många äldre har svårt att orka och hålla igång koncentrationen i för långa pass. Allra helst skulle jag vilja ha olika gäster på dessa webbinarier så att utbudet till de äldre blir varierat och underhållande. Någon som sjunger, spelar, berättar, med mera.

Jag tror att det är viktigare än någonsin att vi nu agerar snabbt för att möta våra gamla, sjuka och isolerade. För många av dem är det plågsamt ensamt att befinna sig i ofrivillig isolering. Jag tror att de skulle få en högre känsla av välbefinnande om de får ta del av, och interageras i, inspirerande digitala föreläsningar, se färgstarka fotografier, ta emot glada tillrop och erfara känslan av att omslutas av det goda lantlivet med djur och natur.

På grund av semestertider har jag inte fått tag på de nyckelpersoner på kommunerna som kanske kan tänkas vara intresserade men jag hyser hopp om att digitala föreläsningar för äldreboenden kan blir verklighet.