Mitt i sommaren träffar Göran Engström författarkollegan Sven-Åke Bylund för en intervju. Här får vi ta del av den:
Namn: Sven-Åke Bylund, född 1951 på Gotland, bor i Mariannelund.
Har gett ut böckerna ”Ekarna och brunnen” (2008) och ”Min frus handväska” (2009).
Vad har du för bakgrund och när började du med ditt författarskap?
Jag har varit verksam inom träindustrin i hela mitt yrkesliv. Sedan år 2000 är jag delägare i den fönsterindustri som upptagit det mesta av min yrkesbana. Jag har även under en lång period varit deltidsanställd brandman.
Hur kom det sig att du blev historiskt intresserad?
I mitten på åttiotalet deltog jag i en skriv- och berättarkurs. Jag fick uppgiften att berätta något som i snabb takt rörde sig genom historien, som var verkligt och bestående, något som alla kunde ta till sig.
Jag fick idén att skriva om en fors. Dess födelse under inlandsisen, vidare behjälplig till människor med fisk och transporter. Utdikningar för åkermarker, bortsprängd och avklädd, för att långt senare återuppstå som fors med hjälp av betong och skänka energi som driver den teveapparat som vi i dag använde för att uppleva vattnets ljus och ljud. Novellen blev läst och uppskattad och jag tänkte ”Det vore kul om jag kunde skriva något mer”.
Det historiska intresset låg nära till hands. Skriva något som inte handlade om krig, kungar och kyrkliga ting. Jag ville skriva om den vanliga människan. Jag fastnade för 1300-talet och förkovrade mig ytterligare i det århundradet innan jag skaffade dator och satte igång.
Men så köpte jag en del av företaget och mina skriverier hamnade i lådan för att återuppstå under 2000-talets senare del.
Det är svårt att peka på något konkret som födde mitt historiska intresse. Jag kittlas av att det finns spänning i verkliga händelser. Något som vi vet hänt och sådant som vi kan ta på och känna igen oss själva i. Verkliga levnadsöden i historien är spännande och överträffar det mesta som går att fabulera ihop.
Har påbråt från Gotland påverkat dig i ditt historiska skrivande?
Nej det tror jag inte även om min födelseö har en nästan outtömlig kulturskatt från medeltiden att gräva i.
Du vann en novelltävling som Radio Kalmar utlyste, berätta!
Min ”Ekarna och brunnen” ringdes in till Radio Kalmar som boktips. Programledaren tyckte att jag borde vara lämplig att delta i den novelltävling som pågick och som skulle handla om en man på Kalmar slott som på 1200-talet begravdes med ansiktet ner.
Under sista dagens sista timma fick jag iväg ett handskrivet A4 och novellen är skriven som ett ”Brev till framtiden av Drumba kökspiga”.
Expertis och lyssnare var eniga om om vilken novell som skulle få representera utställningen om denne man på länsmuseet i Kalmar och motiveringen var:
”En kärnfull berättelse. En scen sedd ur en samtida närståendes perspektiv. Berättelsen är historiskt väl förankrad genom att beskriva de rättslösa trälarnas situation, samtidigt har den ett känslomässigt innehåll som skulle kunna gälla även i dag. ”
Du kom ju för något år sedan ut med en bok som inte har historisk bakgrund, ”Min frus handväska”, en dråplig berättelse som fått många läsare att dra på smilbanden. Var det ett mellanspel eller fortsätter du i den genren?
”Min frus handväska” har rönt intresse och det gläder mig. Jag skrev boken för att känna på om jag kunde beröra folk och ge liv åt en del händelser som tillhör mitt eget liv. Vissa händelser i boken har självbiografiskt ursprung.
Under hösen kommer en novellsamling som kan sägas vara i samma genre. Den innehåller inte så mycket humor men tar upp händelser i mitt eget liv, främst från ungdomen. Vilka noveller i samlingen som är rent självbiografiska överlåter jag till läsaren att identifiera.
Förutom det är del två av ”Ekarna och brunnen” färdigskriven. Den kommer också under hösten 2011.
Göran Engström
Foto © Göran Engström
