Recension Ekarna och Brunnen

Sven-Åke Bylund, Mariannelund, kom före jul ut med andra delen av Ekarna och Brunnen, en berättelse från 1300-talets slut då bron över Stångån var viktig för människorna. (Foto: Yvonne Sjöqvist)

Vår medlem Sven-Åke Bylund i Högebro strax väster om Mariannelund, är aktuell med den andra delen av sin historiska roman Ekarna och Brunnen. Den första delen utspelade sig på den tid när Magnus Eriksson var kung, alltså i mitten av 1300-talet.

Denna gång kommer vi in i berättelsen år 1388 och huvudpersonen Trase har blivit 46 år, gammal nog att minnas den svarta döden som åter kom till byn 29 år tidigare. Nu är det Albrekt av Mecklenburg som är kung, året verkar bli gott och nere vid eklunden samlar byborna sina krafter liksom tidigare generationer gjort.

Tyvärr blir det inte så, byn får order om att utföra ett stort bygge och därmed tar berättelsen fart. Byggnaderna ska stå färdiga till vintern men bönderna har sina höstbestyr för att överleva vintern och inte vill man ta ner de björkar som ger skydd åt byn. Trase har dock en plan och om den går i lås kommer ingen till skada i byn, bara glädje skapas!

Sven-Åke är sedan lång tid tillbaka storslukare av historiska romaner och snart nog började han fantisera om hur det kunde sett ut i just den by som han bor i, där en uråldrig vandrings- och handelsstig gick. En bro var byggd över Stångån och byns befolkning var väl medvetna om vilken betydelse den hade för att kunna handla med Småländska höglandet och även söder ut.

Den första delen av Ekarna och brunnen kom år 2008 och året därpå gav Sven-Åke ut Min frus handväska som inte har något med historia att göra. Men det är en dråplig berättelse som fått många läsare att dra på smilbanden och är till vissa delar självbiografisk.

För något år sedan utlyste Radio Kalmar en novelltävling och i sista stund skrev Sven-Åke en berättelse om det skelett som länets museifolk fann vid Kalmar slott när de år 2009 gjorde utgrävningar. Individen hade begravts liggande på magen med ansiktet nedåt i den fuktiga kalla jorden vilket antydde ett speciellt öde som Sven-Åke i berättande form lyfte fram efter 800 års tystnad.

Det blev första pris om berättelsen där Drumba kökspiga ser hur hennes vän Fjosner Stockhuggare kastas ner i sin grav utan några som helst ceremonier, ja, många djur fick ett ärofullare avsked.

/Göran Engström

SVEN-ÅKE BYLUND. Ekarna och Brunnen – andra delen, Bylund Bok

Det här inlägget postades i Ekarna och Brunnen, medlemsnytt och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.